Jorden gick inte under i alla fall...

Ja, vad säger man? Det är den 22 december 2012 idag; en dag som uppenbarligen inte alla trodde skulle komma. Detta innebär att vi idag med stor lättnad kan återgå till både knäckkok och julklappsshopping. Och åter igen slutar en ovetenskaplig domedagsteori i en "blodet droppar, blodet droppar - nej det var bara en blodapelsin" känsla och alla skrattar åt det.
     Ärligt talat trodde jag aldrig på det här med mayakalendern, men då medierna påbörjade en ganska konstig rapportering ju närmre det ödesmättade datumet 21/12 vi kom kände jag ändå en lätt oro komma smygande. Högst ofrivilligt dock, för jag hade stora svårigheter med att se logiken i att marken skulle spricka och himlen falla ned eller Gud vet vad bara på grund av ett specifikt datum. Ändå kände jag i förrgår att det kanske var sista gången jag skulle se mamma och pappa, att jag aldrig skulle få åka tillbaka till Brunnsvik nästa år och uppfylla författardrömmarna. Kort sagt ville jag att dagen skulle komma och gå och ge oss svaret på om mänskligheten hade överlevt.
      Givetvis gjorde den det, och längesedan var det jag senast blev så glad över att se det ljusna ute vid niotiotiden på förmiddagen. Det var naturligtvis också en självklarhet, men när man nu börjar suggerera något blir för en stund det mesta verkligt och skräckkänslorna följer som ett brev på posten. Fast jag var egentligen inte rädd alls, jag tänker ju förnuftigt. Jag var däremot lätt olustig över hur de på radion spekulerade i det som kanske skulle komma att hända och hur väl det då passade att tala om döden...
       Så här i efterhand är jag mest irriterad och på raljeringshumör över det hela. För det första tycker jag inte att seriösa journalister ska behandla osäkra teorier med allvarsamhet (även om folk nog ville låtsas tro på det här för att få lite spänning i tillvaron). Världen dräller av saker som är betydligt viktigare att sätta fokus på, så det så! För det andra har media återigen kört på faktumet att skräck säljer. Folk har ju en tämligen oangenäm förkärlek för att skrämmas och att roas över de reaktioner som följer.
      Nu är i alla fall 21/12 2012 historia och vi kan istället fokusera på en betydligt positivare sak; vintersolståndet har passerat. Nu blir det ljusare igen!
      Från det till något helt annat; idag kommer min mormor och morbror hit för att fira jul helt enligt våra mysiga familjetraditioner och så måste jag på stan för att försöka få tag i mer silverbroderitråd till ett barbieklänningsprojekt jag genast efter min hemkomst satte tänderna i. Bilder på det kommer snart :)
     Dessutom innebar gårdagen också en stor glädje då jag hittade igen en fint ugglemönstrad anteckningsbok full av klädmodellskisser som kom bort vid flytten till Brunnsvik och som jag bittert saknat det senaste halvåret! =D